Sara Sköld, Reflektion.

Reflektion över storylinearbetet. Sara Sköld, HFG200.

Detta var första tillfället jag hört talas om Storylinemetoden. Jag försökte läsa mig in i vad Storylinemetoden innebar, och var positiv till detta grupparbete. Enligt Falkenberg och Håkonsson (2004) ger metoden barn möjlighet till att uppsöka ämneskunskap som inramar och avgränsar berättelsen. I vår storyline använde barnen sin fantasi löpande genom hela arbetet. Min uppfattning är att barn använder sig av fantasi och sina förkunskaper genom allt lärande de försöker ta till sig. Vi utgick från barnens förkunskaper, att de fick lära tillsammans. Säljö (2014) menar att Vygotskij förklarar att det är genom kommunikation med andra människor som vi kan uttrycka oss. Min uppfattning är att barnen fick lära tillsammans genom att de exempelvis blev indelade i mindre grupper för att de skulle få möjlighet att dels bli lyssnade på och dels lyssna på sina kamrater. ”förskollärare ska ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar, och att det utvecklas normer för arbetet och samvaron i den egna barngruppen”. (Skolverket 2016, s 8). Jag menar för att barnen ska få möjlighet till att känna sig delaktiga kan de ibland vara viktigt att dela in barnen i mindre grupper.

”Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barnen som deltar” (Skolverket 2016, s 5). Enligt mig var en av våra utgångspunkter att barnen skulle ges möjlighet till ett roligt lärande, där de tillsammans med sina kamrater skulle få föra berättelsen i storylinearbetet vidare utefter deras egna uppfattningar. Falkenberg och Håkonsson (2004) menar att fantasin är ett viktigt redskap för att vi ska förstå verkligheten. Min tanke är att om barnen inte ges möjlighet till fantasi i ett storylinearbete kan de inte föra berättelsen framåt. Jag menar att det inte finns något att utforska om man inte har en nyfikenhet. Jag upplevde att vi arbetade utifrån ett sociokulturellt perspektiv där barnen lärde tillsammans. Säljö (2014) beskriver att Vygotskijs ide om den proximala utvecklingzonen är att se lärande och utveckling som en ständigt pågående process. Jag menar att barnen är i en lärprocess under storylinearbetet, vilket jag kan se som en nära koppling kring hur Vygotskij tänkte. Säljö beskriver att Vygotskij menade att när en människa behärskar något är det också nära att lära sig något nytt. Enligt mig kan en storylinemetod vara ett tillfälle för barn att hela tiden vara i den proximala utvecklingzonen. Jag menar att kunskaper hela tiden utvecklas och i samband med det för det också sin egna lärprocess vidare i arbetet. Björklund (2014) beskriver att hållbar utveckling är utvecklingen som tillgodoser de behov vi har idag utan att äventyra vår kommande generations möjlighet till sina behov. För mig är detta en viktig tanke. Jag menar att om vi vuxna inte är rädda om den biologiska mångfalden hur ska då vår yngre generation kunna vara det. Jag menar att barnen gör som vi gör, och inte som vi säger. Om barnen inte har förståelse och rätt sorts fakta kan de heller inte veta dess betydelse.

Vi använde IKT i vårt arbete genom Qr-koder. Qr- koderna användes från början till slut. Syftet var att barnen skulle ges möjlighet till att själva gå tillbaka under processen, dels för att se vad de gjort och dels gör att se vad de utveckla för nya kunskaper. Björklund (2014) menar att filmer och bilder kan ge barnen upprepning om vad som sker i projektet, och att ständiga dialoger med barnen krävs för att skapa motivation och glädje. Jag tänker att barnen genom våra Qr-koder samt barnens tanketräd synliggjorde hur deras förståelse för den biologiska mångfalden utvecklades under denna tid, och att arbetet utgick från deras förkunskaper.

Storylinemetoden överträffade mina förväntningar. Det hände något nytt i berättelsen hela tiden som väckte liv till att vilja fortsätta utforska. Jag kommer i min framtida yrkesroll använda mig av denna metod. I vår studiegrupp hade vi många olika tankar, och vi fick tillsammans diskutera oss fram. Det är lärorik även för vuxna att kunna lyssna på varandra och komma överens. Det är utvecklande och det kunde jag i stunden känna var både positivt och svårt under processen. Jag tror som Vygotskij, att vi lär tillsammans. Både barn och vuxna är kreativa i ett Storyline arbete vilket jag upplever är utvecklande, och vi skaffar oss nya erfarenheter.

Referenslista.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Studentlitteratur AB: Lund.

Falkenberg, C., & Håkonsson, E. (2004) Storylineboken: handbok för lärare. Runa förlag.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98 reviderad 2016. Stockholm: Wolters Kluwer.

Säljö, R. (2014). Den lärande människan – teoretiska traditioner. I Lundgren, P.U., Säljö, R., & Liberg, C (Red.), lärande skola bildning: grundbok för lärare. (s. 251–309). Natur och kultur: Stockholm.

Malin Nilsson Reflektion

Reflektion till Storylinearbetet av Malin Nilsson                                         

Detta var första gången jag både hört talas om och arbetat med en storyline så det var mycket nytt att sätta sig in i för grupparbetet. Det var ett nytt sätt att tänka än vad jag är van vid genom att vi inte skulle använda oss av böcker, eller besöka exempelvis skogen som inledning till arbetet. Det som jag anser är positivt med det är att vi inte genom böcker, besök av plats etc. i förväg kan påverka barnen då storylinearbetet ska bygga på barnens förkunskaper. Det jag tycker är intressant och positivt med storylinearbete är att arbetet kretsar kring barnens kunskaper och att de bygger vidare på sin kunskap med hjälp av varandra. Även att storylinearbetet ägs av barnen, det är dem som bygger berättandet vidare, men att vi kan styra arbetet genom storylinepunkterna och nyckelfrågorna. Enligt förskolans läroplan (skolverket, 2016) ska verksamheten utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper samt att lärandet ska baseras på samspelet mellan vuxna och barn samt på att barnen lär av varandra. En svårighet var att förstå hur storylineschemat skulle fyllas och komma in i det tänket. Det var även svårt hur man skulle formulera frågorna så de ledde till det vi ville att barnen skulle få kunskap om men att frågorna samtidigt inte skulle vara för ledande.

I ett storylinearbete kan vi arbeta med många olika ämnen samt att vi kan integrera olika ämnen. Att arbeta med en storyline om hållbar utveckling anser jag vara positivt. Det har under kursen samt i litteratur tagits upp att vi inte får/ska lägga ett ansvar på barnen att det är deras skyldighet att lösa dagens miljöproblem samt att vi inte ska skrämma barnen. Arbetet med hållbar utveckling ska inte heller bli ett indoktrinerande av vad som är rätt och fel. Genom ett storylinearbete kan jag arbeta med hållbar utveckling på ett sätt som passar barnen då vi utgår ifrån deras tidigare erfarenheter, och barnen kan lösa problem tillsammans i grupp men även genom olika karaktärer. Arbetet blir på barnens nivå samtidigt som det kan sätta igång ett reflekterande och ifrågasättande hos barnen samt att de kan få en förståelse för varför det är bra att exempelvis återvinna. När vi tar fasta på barnens frågor och utgår från vad de visar intresse för blir barnen aktiva deltagare (WWF, 2017). Jag tror att när barnen får en förståelse för varför, när de själva får fundera, reflektera och ställa frågor som de får en motivation och en drivkraft till att förändra. Jag tror inte att det enbart handlar om att grundlägga vanor utan snarare att ge dem en grund till att börja reflektera och ställa frågor för att senare ställa krav. Enligt Björklund (2014) handlar hållbar utveckling dels om att göra barnen delaktiga, få dem att känna ansvar samt ge dem en upplevelse av att de kan påverka. I ett storylinearbete ser jag även att barnen får möjlighet att träna på socialt samspel genom att diskutera och reflektera med varandra, de får träna på turtagning, att lyssna på varandra och respektera varandra. Enligt läroplanen (Skolverket, 2016) ska vi sträva efter att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar samt att de utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer, detta genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Demokrati lyfts av Björklund (2014) som en viktig del i ett hållbart samhälle och i arbetet med hållbar utveckling där hon menar att barnen i förskolan ska uppmuntras till att föra fram sina åsikter och tankar vilket stärker deras känsla av att kunna förändra, samtidigt som de ska kunna ta del av andras tankar och åsikter.

I arbetet med IKT har vi använt oss av QR-koder vilket jag anser är ett roligt och intresseväckande sätt att få in IKT i arbetet. Både jag och barnen kan filma, spela in ljud, lägga in bilder och/eller filmer från internet i QR-koder. Dessa QR-koder blir sedan ett enkelt sätt för barnen att återuppleva det vi gjort, se sig själva i ett sammanhang, föra nya diskussioner, komma med nya tankar etc. Att använda sig av en Ipad i dokumenterandet tror jag utvidgar lärandet och gör det roligt.   

Referenser:
Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling-i förskolan. Lund-Studentlitteratur.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98- reviderad 2016. Stockholm: Wolter Kluwer.

WWF. (2017). Förskola på hållbar väg-Ett inspirationsmaterial för förskolan.
http://www.wwf.se/source.php/1688621/WWF-fo?rskola%20pa?%20ha?llbar%20va?g%202017.pdf

Salima Oukach Reflektion

Genom vårt fiktiva storylinearbete i studiegruppen kunde jag utgå ifrån både barnensperspektiv och pedagogernas, detta gjorde mig uppmärksamma på hur viktigt det är att förskolan och även pedagog ska ha ”ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet” (Skolverket, 2016, s.7).

Arbetet med storylinemodellen kräver att pedagog behöver se till sitt eget förhållningssätt samt kunna se barnen som kompetenta. Björklund (2014) betonar att genom att se barn som kompetenta och kunniga medborgare blir deras åsikter och värderingar lika viktiga att lyfta fram som lärarens. Detta anser jag som ett positiv och grundläggande tanke med storylinearbete. Eftersom Jickling (1992) beskriver att exempelvis barn undervisas om hållbarhetsfrågor och lär sig bara att upprepa det läraren har sagt, än att agera kritiskt i förhållande till det som sägs eller görs. Jag anser att arbetet med storyline motverkar detta sättet genom att lärandet utgår för barns intresse, fantasi och kreativitet. Precis som Taguchi (2012, refererad i Björklund, 2014) skriver så är inte fakta och fantasi motsats utan ger i stället kraft åt varandra. Även läroplanen påpekar att ”/…/ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande” (Skolverket, 2016, s.7). För att kunna som pedagog arbetar med hållbar utveckling är det viktigt att utgå ifrån ett kritiskt förhållningssätt som främja ett demokratiskt arbetssätt som är viktig för att säkerställa barns delaktighet och inflytande (Skolverket, 2010).  Jag upplevde att arbeta med storyline främja barns möjligheter till att skapa ett eget fiktivt rum och genom att skapa egna karaktären som kan dela en gemensam värld där jämställdhet, delaktighet och inflyttande samt kunskap utformas efter barnens villkor. Enligt WWF (2017) kan barn genom lek gå in i olika världar med fantasins hjälp och pröva på olika saker utan att i realiteten varit med om dem. Även Björklund (2014) menar att möjligheten att få fantisera fritt och att få jobba med dessa fantasier på ett kreativt sätt under ett helt arbete skapade ett växande intresse hos barnen att få veta mer. Detta uppfattade jag skulle kunna leda till ett interdisciplinärt lärande som fäster kunskapen på ett intressant, spännande och upplevelse fullt sätt. I arbetet med storyline är det avgörande att pedagoger kunna lyssna och se barnen för att kunna ställa nyckelfrågor som ska öppna för flera olika möjligheter och bjuda in till samtal och underlättar för barnen att skapa inre bilder. Dessutom är nyckelfrågorna viktiga för att barnen ska få inflytande över innehållet av arbetet. Det är barnens idéer, ord och tankar man ska utgå ifrån (Falkenberg & Håkonsson, 2004). Falkenberg & Håkonsson framhäver även att pedagogen genom att ställa en nyckelfråga utformad så att barnen påbörjar en tanke-, diskussions- och arbetsprocess och lyckas med detta utföra man att barnen använder just den färdighet som pedagoger är utefter att barnen ska förbättra och förstå sig bättre på. Med hjälp av IKT kan pedagogerna vara medupptäckare och utifrån barnens funderingar letar efter fakta.  Falkenberg & Håkonsson menar att det är en avgörande skillnad att projektarbetet arbeta med verkligheten. IKT är även ett verktyg som man har till att dokumenterar barnen under arbetet och göra dokumentation mer levande genom att använda QR koder (Gyllensvärd, 2015). Genom att använda mig av den ovant beskrivet förhållningssätt vill jag utveckla barnens handlingskompetens, eftersom det är betydelsefullt för att ett framgångsrikt miljöarbete på förskolan kan utvecklas (WWF, 2017). Genom att arbeta med storylinemodellen kan barnen kommer med egna problemlösningar som inte bedöms som fel eller rätt. Därför är jag kritiskt mot Ideland (2016) som kritiserar handlingskompetens då problemen om hållbar utveckling förläggs hos barnen med krav.  

Referenslista

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storyline boken – Handbok för lärare. (1. uppl.) Malmö: Runa.

Gyllensvärd, 2015. Digital dokumentation och språkutveckling – Kreativitet med läroplan och platt@. Stockholm: Gothia Fortbildning.

Ideland, M. (2016). Den KRAV – märkta människan. Lund: Celanders.

Jickling, Bob. (1992). Why I don´t want my children educated for sustainable development. Journal of Environmental Education 23(4): 5-8. Hämtad 2017-12-28 från

https://disco.hv.se/courses/11451/192250/files/jickling_1992.pdf

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. Utg.]. Stockholm: Wolters Kluwer.

Skolverket. (2010). Utmärkelsen Skola för hållbar utveckling. Stockholm: Wolters Kluwer. Hämtad 2017-12-28 från,

https://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-och-halsa/hallbar-utveckling

Världsnaturfonden WWF. (2017). Förskolan på hållbar väg ett inspirationsmaterial för förskolan. I [Elektronisk]. Hämtad 2017-12-28 från,

http://www.wwf.se/source.php/1712606/WWF%20F%F6rskola%20p%E5%20h%E5llbar%20v%E4g%202017%20uppdaterad%2012%20juli.pdf

Frida Blom REFLEKTION

Min reflektion kring Storylinearbetet

Jag tänker att med arbetsmodellen storyline och det förhållningssätt man bör använda sig av, ser jag barnen som kompetenta och utforskande. En viktig del i arbetet med storyline är att man inte ska sätta fakta först då barnen kan bli ”distraherade” av det. Björklund (2014) skriver att sökandet efter okänd kunskap är viktigt och för att vi ska kunna tänka om, tänka nytt och tänka annat än tidigare, så det är viktigt att pedagoger ger utrymme för möjligheten att öva sig i kreativt tänkande. Att ifrågasätta och sätta igång processer som utmanar redan känd kunskap är nödvändigt för att vi ska kunna förändra och det är förändring som krävs för att vi ska kunna skapa en hållbar utveckling (ibid). Enligt läroplanen ska verksamheten ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande /…/ samt verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både nutid och framtid (Skolverket, 2016 s.7).

Arbetet med storyline tänker jag för barnen är spännande genom att de ska använda sin fantasi och kreativitet med sina idéer och tillsammans skapa, vilket jag ser som interdisciplinärt lärande där de får möjlighet till att lära tillsammans och med alla sina sinnen vilket jag uppfattat och själv anser är viktigt för att befästa kunskap. Enligt läroplanen söker och erövrar barn kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande men också genom att iaktta, samtala och reflektera (Skolverket, 2016 s.6–7). Att sväva mellan fantasi och vetenskap genom kreativa lärprocesser ges barnen möjlighet att bli till, tillsammans med situationen, materialet och miljön (Björklund). Barngruppen ska ses om en viktig och aktiv del i utveckling och lärande (Skolverket, 2016 s.7).

Den demokratiska aspekten i arbetet med storyline, och storyline modellen i sig, ser jag ligger väl med vårat uppdrag som är beskrivet i läroplanen. Björklund skriver att få barnen att uttrycka och formulera sina åsikter, och inte minst att som pedagog anstränga sig för att lyssna, är en viktig del av syftet med undervisningen där den demokratiska processen är viktig om man vill arbeta med lärande för hållbar utveckling.

Jag ser digitala verktyg som möjlighet för barnen att öka sitt lärande om hållbar utveckling, genom dokumentation kan barnen se processen med storyline arbetet och sitt lärande utvecklas, där barnen kan gå tillbaka och återuppleva, med min avsikt att tänja tänket genom att se sig själv och andra. Genom dokumentation ges barnen möjlighet att uppleva ur ett annat perspektiv, göra nya tolkningar och få bekräftelse (Björklund). Enligt läroplanen kan multimedia och informationsteknik i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning (Skolverket, 2016 s.7). I grupparbetet med den fiktiva världen i resväskan kan man genom att titta på dokumentation eller använda sig av de QR koder som skapades, återuppleva eller återkoppla till. Något man skulle kunna tänkas gjort mer är att barnen kunnat göra en egen berättelse genom videofilm, eller fotodagbok med bildberättelse.

Genom dokumentation kan vi pedagoger se processen och göra utvärdering för utveckling av arbetet med barngruppen och verksamhetens vidareprojekt. Den pedagogiska dokumentationen är ovärderlig och mycket användbar, inte minst för att man ska få syn på alla de möjligheter som varje projekt innehåller (Björklund). Genom det fiktiva storylinearbetet med studiegruppen har jag fått tänka mig in i hur barns tankar och idéer skulle kunna tänkas vara och hur jag ska tänka för att ta vara på samt vidareutveckla deras projekt och lärande.

Grupparbetet med storyline har förändrat min syn på hur jag ser på arbetssätt och utvecklat min kunskap om hur man kan arbeta med interdisciplinärt lärande som jag ser som spännande, utvecklande och gör arbetet mer levande och befäster kunskapen på ett genuint och rikt sätt.

Referenser

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. Utg.]. Stockholm: Wolters Kluwer.

Emma Lindberg Reflektion

Reflektion Storyline av Emma Lindberg.

Falkenberg och Håkonsson (2004) beskriver i sin bok hur vi kan komma igång med en Storyline, till exempel genom nyckelfrågor och att ge barnen problemlösningar. Det har enligt mig gett oss idéer på vad som utmärker en Storyline. Det gjorde mig positivt till vad en Storyline var för något. I början trodde jag att det var en blogg där vi skulle lägga in information om nyheter i världen. Innan har jag inte hört talats om detta arbetssätt.

Jag kommer att ta med mig Storyline arbetssättet ut i min kommande yrkesroll, för att jag tycker Storyline är ett kreativt inlärningssätt för barn. Vygotskij beskriver att vi lär tillsammans med andra, genom språket som att vi kommunicerar med varandra och lär av den kompetente kamraten (Säljö 2014).  Min mening är att genom detta arbetssätt får barnen möjlighet till att få lära tillsammans. Jag menar att barnen får möjlighet att lära sig tillsammans med sina kamrater, i en social och kreativ miljö på förskolan. Dewey beskriver att skolan ska vara en demokratisk institution, och att det handlar om att vi ska börja med barns erfarenheter samt sedan att vi fördjupar oss i dessa (Säljö 2014). Mina tankar är att i en Storyline får barnen vara kreativa, komma med deras egna tankar, idéer och får använda sig av sina tidigare erfarenheter kring olika saker samt får använda sin fantasi i praktiken. I processen är det barnens förmågor vi fördjupar oss i. WWF (2017) menar att vara medupptäckare kan vara att bearbeta nya upptäckter tillsammans med barnen. Min mening är att i ett Storyline arbete är det barnens erfarenheter vi ska utgå ifrån. Men att pedagogen kan vara medupptäckare tillsammans med barnen om de har några frågor, istället för att bara ge barnen ett svar. ”Verksamheten ska bedriva i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt ska delta i samhällslivet” (Skolverket, 2016 s.4). Enligt mig kan vi med hjälp av Storyline som arbetsmetod arbeta med demokrati. Vi kan lyfta för barnen olika händelser och problemlösningar, för att fånga barnen till att vilja utveckla ett intresse. För att till exempelvis vilja hjälpa till att ta ansvar för något. ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv” (Skolverket, 2016 s.10). Enligt mig är att det en viktig del i ett Storyline arbete, för att få in ett förhållningssätt hos barnen som att exempel att allas åsikter ska bli lyssnade till. Min mening är att det leder till att exempelvis stärka socialhållbarhet som är en av dimensionerna vi lyfter i vår Storyline. Mina tankar är också att det skulle ha blivit en hel annan Storyline än vår om, vi gjort det på riktigt tillsammans med barnen. Jag menar att vi vuxna inte har möjlighet till att helt sätta oss in i hur barn uppfattar och tänker om saker. I vår Storyline använder vi oss av QR-koder där barnen kan gå tillbaka och se på. De kan ta del av sin lärandeprocess och se hur de gjorde, och jag menar att barnen får vara delaktiga i skapandet av vissa QR-koder när vi filmat dem. Vissa av QR-koderna blir också till ett överraskningsmoment för barnen.

Vygotskij beskriver att människan ständigt är under utveckling, även som vuxen (Säljö, 2014). Att få arbeta tillsammans i en studiegrupp tycker jag är ett positivt arbetssätt. Det för att jag får ta del av studiekamraternas kreativa sidor, idéer, erfarenheter och att vi upptäcker samt lär nya saker tillsammans. Jag menar att även vi vuxna har vi möjlighet till att lära oss tillsammans. Till exempelvis när allas åsikter och tankar lyfts fram i gruppen kan ens egna tankar utvecklas, genom att ha lyssnat till andras erfarenheter samt tankar. Jag menar att till exempel att någon av oss kommer med en tanke, och som sedan kollegerna hjälper till att utveckla. Det är det som för vår utveckling/process i arbetet framåt. Det jag upplevde kunde vara svårt i vårt arbete, var att vi hade många idéer i gruppen om hur vi kunde arbeta med biologisk mångfald som var vårt syfte. Men att det resulterade i att vi tillsammans är bra på att ta ner varandra på jorden. För att arbetet ska bli möjligt att kunna genomföra inom rimliga gränser med barnen

Referenser.

Falkenberg, C., & Håkonsson, E. (2004) Storylineboken: handbok för lärare. Runa förlag.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpför98 reviderad 2016. Stockholm: Wolters Kluwer.

Säljö, R. (2014). Den lärande människan – teoretiska traditioner. I U. P Lundgren, R. Säljö, C. Liberg (Red.), Lärande, skola, bildning: Grundbok för lärare. (s.251-309). Stockholm: Natur & Kultur.

WWF Handledning (2017) Förskola på hållbar väg – Ett inspirationsmaterial för förskola. Hämtad: 2018-01-02, från

http://www.wwf.se/source.php/1712606/WWF%20F%F6rskola%20p%E5%20h%E5llbar%20v%E4g%202017%20uppdaterad%2012%20juli.pdf