Genom vårt fiktiva
storylinearbete i studiegruppen kunde jag utgå ifrån både barnensperspektiv och
pedagogernas, detta gjorde mig uppmärksamma på hur viktigt det är att förskolan
och även pedagog ska ha ”ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla
förskolans verksamhet” (Skolverket, 2016, s.7).
Arbetet
med storylinemodellen kräver att pedagog behöver se till sitt eget
förhållningssätt samt kunna se barnen som kompetenta. Björklund (2014) betonar
att genom att se barn som kompetenta och kunniga medborgare blir deras åsikter
och värderingar lika viktiga att lyfta fram som lärarens. Detta
anser jag som ett positiv och grundläggande tanke med storylinearbete. Eftersom
Jickling (1992) beskriver att exempelvis barn undervisas om hållbarhetsfrågor och
lär sig bara att upprepa det läraren har sagt, än att agera kritiskt i förhållande
till det som sägs eller görs. Jag anser att arbetet med storyline motverkar
detta sättet genom att lärandet utgår för barns intresse, fantasi och
kreativitet. Precis som Taguchi (2012, refererad i Björklund, 2014) skriver så
är inte fakta och fantasi motsats utan ger i stället kraft åt varandra. Även
läroplanen påpekar att ”/…/ge utrymme för
barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande”
(Skolverket, 2016, s.7). För att kunna som pedagog arbetar med hållbar
utveckling är det viktigt att utgå ifrån ett kritiskt förhållningssätt som
främja ett demokratiskt arbetssätt som är viktig för att säkerställa barns
delaktighet och inflytande (Skolverket, 2010).
Jag
upplevde att arbeta med storyline främja barns möjligheter till att skapa ett
eget fiktivt rum och genom att skapa egna karaktären som kan dela en gemensam
värld där jämställdhet, delaktighet och inflyttande samt kunskap utformas efter
barnens villkor. Enligt WWF (2017) kan barn genom lek gå in i olika världar med
fantasins hjälp och pröva på olika saker utan att i realiteten varit med om
dem. Även Björklund (2014) menar att möjligheten att få
fantisera fritt och att få jobba med dessa fantasier på ett kreativt sätt under
ett helt arbete skapade ett växande intresse hos barnen att få veta mer. Detta
uppfattade jag skulle kunna leda till ett interdisciplinärt lärande som fäster
kunskapen på ett intressant, spännande och upplevelse fullt sätt. I arbetet med
storyline är det avgörande att pedagoger kunna lyssna och se barnen för att
kunna ställa nyckelfrågor som ska öppna för flera olika möjligheter och bjuda
in till samtal och underlättar för barnen att skapa inre bilder. Dessutom är
nyckelfrågorna viktiga för att barnen ska få inflytande över innehållet av
arbetet. Det är barnens idéer, ord och tankar man ska utgå ifrån (Falkenberg
& Håkonsson, 2004). Falkenberg & Håkonsson framhäver även att pedagogen
genom att ställa en nyckelfråga utformad så att barnen påbörjar en tanke-,
diskussions- och arbetsprocess och lyckas med detta utföra man att barnen
använder just den färdighet som pedagoger är utefter att barnen ska förbättra
och förstå sig bättre på. Med hjälp av IKT kan pedagogerna vara medupptäckare
och utifrån barnens funderingar letar efter fakta. Falkenberg & Håkonsson menar att det är
en avgörande skillnad att projektarbetet arbeta med verkligheten. IKT är även
ett verktyg som man har till att dokumenterar barnen under arbetet och göra dokumentation
mer levande genom att använda QR koder (Gyllensvärd, 2015). Genom att använda
mig av den ovant beskrivet förhållningssätt vill jag utveckla barnens handlingskompetens,
eftersom det
är betydelsefullt för att ett framgångsrikt miljöarbete på förskolan kan utvecklas
(WWF, 2017). Genom att arbeta med storylinemodellen kan barnen
kommer med egna problemlösningar som inte bedöms som fel eller rätt. Därför är
jag kritiskt mot Ideland (2016) som kritiserar handlingskompetens då problemen
om hållbar utveckling förläggs hos barnen med krav.
Referenslista
Falkenberg,
C. & Håkonsson, E. (2004). Storyline
boken – Handbok för lärare. (1. uppl.)
Malmö: Runa.
Gyllensvärd,
2015. Digital dokumentation och
språkutveckling – Kreativitet med läroplan och platt@. Stockholm: Gothia
Fortbildning.
Ideland,
M. (2016). Den KRAV – märkta människan.
Lund: Celanders.
Jickling, Bob. (1992). Why I don´t
want my children educated for sustainable development. Journal of Environmental Education 23(4):
5-8. Hämtad 2017-12-28 från
Skolverket.
(2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98.
[Ny rev. Utg.]. Stockholm: Wolters Kluwer.
Skolverket.
(2010). Utmärkelsen Skola för hållbar
utveckling. Stockholm: Wolters Kluwer. Hämtad 2017-12-28 från,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar